Syftet med detta examensarbete är att undersöka digitala redskaps betydelse i samband med högläsning och barns literacyutveckling.
Med utgångspunkt i att högläsning sker i samspel med andra, använder vi literacy och sociokulturell teori som teoretiska utgångpunkter i examensarbetet. Metoden består av en litteraturstudie och resultatet bygger på 21 publikationer som tagits fram genom databassökning. Publikationerna har bearbetats, granskats, analyserats och sammanställts. Resultatet av litteraturstudien bekräftar att forskning som gjorts kring högläsning i samband med digitala redskap övervägande utgår från vuxnas föreställningar kring vad som är bäst för barnen. Den forskning som studerats visar att barn i dagens samhälle kräver mer färdigheter och kunskaper samt behöver anpassa sig till de ständigt skiftande av nya former av texter. Trots att interaktionen mellan vuxna och barn ses som en nödvändig faktor i hur kvalitén på högläsningen blir, visar flera forskningsresultat att interaktionen minskar vid högläsning som sker digitalt. Vårt resultat visar också att barn som har långvarig exponering av digitala redskap anses ogynnsamt för deras sociala och emotionella relationer trots att många barn idag spenderar stor del av deras vakna tid vid digitala skärmar. Slutsatsen är att nuvarande forskning är mer kritisk, än positiv till den högläsning som sker i samband med digitala redskap och att den analoga högläsningen fortfarande värdesätts högst i förskolan.