Studien syftar till att undersöka lärares attityder och föreställningar till leken som metod i läs- och skrivundervisningen i årskurs 1–3 samt huruvida lärare använder sig av leken i läs- och skrivundervisningen. Läroplanen (Lgr11) menar att undervisningen ska stimulera till aktivt lärande genom lek. Leken skapar lustfylld och meningsfull undervisning då den ingår i elevernas erfarenhetsvärld och är elevernas inneboende sätt att bearbeta sin omvärld. Samtidigt som leken ges mycket utrymme i förskoleklass associeras skolan med mindre lek och mer arbete. Studien utgår från det sociokulturella perspektivet och dess begrepp; stöttning, proximala utvecklingszonen och mediering. I studien kombineras kvantitativ och kvalitativ ansats genom användning av enkät och intervjuer. Insamlad data genomgick statistisk och kvalitativ analys. Resultatet innefattar diagram och presenteras på ett tematiskt sätt. Resultatet visar att lärarna i studien har positiva attityder till leken som undervisningsmetod. Samtidigt så påverkas undervisningen av faktorer som bland annat gruppstorlek, upprätthållande av struktur och studiero samt krav på bedömning vilket gör att leken är svår att använda i praktiken. Konsekvenserna blir att leken bortprioriteras och därmed uppstår diskontinuitet mellan olika skolformer, något som även uppmärksammas i tidigare forskning.