Landsbygdsutveckling i strandnära läge, förkortat LIS, är precis som det låter ett verktyg för att främja utvecklingen på landsbygden genom att medge undantag från strandskyddet för verksamheter och bebyggelse invid definierade vattendrag. Kommuner kan i sin översiktsplan peka ut dessa LIS-områden, inom vilka dispens från strandskyddet kan ges med LIS som särskilt skäl. Genom lagändringen åren 2009 och 2010 har även kommunernas roller stärkts genom att de granskar inkomna dispenser som första instans, medan Länsstyrelsen sedan granskar kommunernas beviljade dispenser.

Resultatet av dagens lagstiftning för LIS-områden har inte gett den effekt som förväntades. I SOU 2020:78 ”Tillgängliga stränder, ett än mer differentierat strandskydd” har en utredning gjorts för att identifiera problem med dagens lagstiftning samt att ge förlag på förbättringar inför en förnyelse av lagstiftningen. Det föreslås i utredningen att strandskyddet ska bli mer differentierat än det är idag. Lättnader ska ges i så kallade landsbygdsområden, medan strandskyddet ska skärpas ytterligare i tätbebyggda områden med låg tillgång till orörda stränder.

Detta examensarbete syftar till att belysa uppnådda resultat av LIS i Jämtland inför den nya lagstiftningen. Antalet LIS-områden samt antalet givna dispenser undersöks liksom kommunernas och Länsstyrelsens syn på dagens lagstiftning samt på förslaget om den kommande. För att söka svar på detta genomfördes en enkätundersökning vilken besvarades av 7 av 8 tillfrågade kommuner. Antalet beviljade dispenser varierar kraftigt, liksom antalet och storleken på utpekade LIS-områden. Kommunernas inställning till LIS uppvisar också stora variationer. Gemensamt för majoriteten av kommunerna är stora förhoppningarna inför den nya lagstiftningen, då dagens lagstiftning inte anses optimal för att uppnå syftet med LIS.

En intervju med Länsstyrelsen i Jämtland genomfördes för att få deras perspektiv på frågeställningarna. Återkommande problem som Länsstyrelsen identifierat genom inkomna dispenser är att syftet med LIS inte alltid uppfylls samt att dagens lagstiftning ibland orsakar hinder och tolkningssvårigheter i utövningen av bestämmelserna.

En konsekvens av detta är att planarbetet för LIS har avstannat i förhoppningen om att den nya lagstiftningen bättre anpassas till rådande förhållanden inom respektive kommun. Antalet sökta dispenser har däremot inte avtagit, vilket tyder på ett fortsatt intresse från allmänheten. Uppsatsens resultat tyder på ett samband mellan en utförlig hantering av LIS i kommunens översiktsplan och antalet beviljade dispenser. Även kommunernas geografi tenderar att utgöra en avgörande faktor för lämpligheten, och därigenom resultatet av LIS.

Resultat visar också på att det nya lagförslaget förmodas innebära ytterligare lättnader inom glesbefolkade områden, vilket skulle välkomnas av kommunerna i deras fortsatta ambitioner för LIS.