Denna uppsats behandlar konfirmationens förändring i den evangelisk-lutherska Svenska kyrkan.  Konfirmationen har sina grunder från fornkyrkan. Sedan dess har denna tradition utvecklats, från att vara ett sakrament till att bli en ceremoni inom Svenska kyrkan. Följande frågeställningar har behandlats: Hur skiljer sig konfirmationen då från nu? Vad står konfirmationen för idag till skillnad från då Sverige var dominerat av ett statskyrkosystem och ett mer enhetligt, kristet land? Konfirmationen är en religiös handling. Har denna betydelse glömts bort och ersatts av något annat? Är det bara en tradition som har levt kvar utan sin religiösa mening? Är konfirmationen en del av den svenska kulturen?

Antalet konfirmander har successivt minskat och Svenska kyrkan arbetar för att öka deltagarantalet. Svenska Kyrkan har utvecklats från att vara en nationell kyrka till att bli en självständig kyrka vid sidan av staten. Sammanfattningsvis går det att säga att relationen mellan stat, kyrka och individ har förändrats sedan 1800-talet och framåt. Flera förändringar har påverkat konfirmationens position inom Svenska kyrkan: bland annat att folkskolan infördes, att det är frivilligt att gå ur Svenska kyrkan och att konfirmera sig samt kyrkan och statens skilsmässa från varandra. Parallellt med att förhållandet mellan kyrka och stat har förändrats har även relationen mellan människor och kyrkan förändrats.