Sammanfattning

Bakgrund: Blåsdysfunktion orsakar lidande hos personen och är inte en del av ett naturligt åldrande. I åldersgruppen över 65 år beräknas 30–40 % av befolkningen i Sverige vara drabbade och många av dem får vård och behandling i hemsjukvård eller i särskilda boendeformer. Sjuksköterskan ska kunna göra en bedömning, planera och genomföra omvårdnad i partnerskap med personen som vårdas. Den äldre personen kan tro att urininkontinens är en del av ett naturligt åldrande och att det inte finns någon behandling att tillgå. Både livskvalitén och det dagliga livet påverkas i olika grad. 

Syfte: Att översiktligt sammanställa forskningsstudier som berör sjuksköterskors erfarenhet av att arbeta med inkontinensvård inom hemsjukvård och särskilt boende

Metod: Föreliggande studie är en scoping review. Artiklarna i föreliggande studie söktes i databaserna Cinahl och PubMed. Totalt resulterade sökningen i 7 artiklar som svarade på studiens syfte.

Huvudresultat: Det framkom i flertalet artiklar en strävan att bevara personens värdighet och erfarenheter av att personen upplevde psykosociala problem. Teamarbetet ansågs vara av betydelse men det framkom olika upplevelser kring det. Sjuksköterskorna beskrev olika erfarenheter av inkontinensskydd och inom särskilt boende beskrevs hinder att kunna individanpassa skydden.

Slutsats: Det har framkommit i föreliggande studie att sjuksköterskor har erfarenhet av att urininkontinens kan leda till stort lidande för personen som är drabbad och har stor inverkan även på andra delar i omvårdnaden. Kunskapen om att urininkontinens påverkar hela personen och att bedömning samt behandling av urininkontinens kan innebära ökad livskvalité och värdighet har framkommit i flertalet artiklar. Den personcentrerade vården kan öka livskvalitén för personen som har urininkontinens.