Studien inleddes med en kort beskrivning av specialpedagogisk historia. Efter en presentation av specialpedagogikens innebörd, policydokument samt förskollärares kompetenser inom specialpedagogik presenterades den tidigare forskningen. Därpresenterades en förskola för alla samt inkludering ur ett nationellt och internationellt perspektiv. De teoretiska utgångspunkterna i studien var relationellt-, kategoriskt- och dilemmaperspektiv. De centrala begreppen var dilemma samt inkludering. Syfte var att undersöka vilka specialpedagogiska dilemman förskollärare möter i förskolan. Utifrån syftet formulerades två forskningsfrågor ”Vilka centrala dilemman inom specialpedagogik möter förskollärarna på de ordinarie avdelningarna respektive resursavdelningen?” samt ”Hur beskriver förskollärarna att de får stöd i det specialpedagogiska arbetet?” Metoden som använts i studien är en kvalitativ metod Semistrukturerade intervjuer användes som datainsamlingsmetod. De analysmetoder som användes i studien var tematiskanalys Resultatet i studien delades upp i sex teman och dessa var specialpedagogisk handledning för förskollärarna, specialpedagogiska hjälpmedel för barnen, tidsbrist, balans mellan barnen, utbildning/kunskap och personalbrist. I resultatet jämfördes resursavdelning med ordinarie avdelningar. De teoretiska perspektiven som tillämpades i studien var det relationella, det kategoriska samt dilemma perspektivet. Slutsatsen av studien var att specialpedagogiken i förskolan är komplext, vilket skapar dilemman för förskollärarna. Resultatet påvisade fyracentrala dilemman. Förskollärarna beskrev att de fick stöttning och hjälpmedel i arbetet, dock uppstod ändå dilemman. På resursavdelningen upplevdes inte sammaspecialpedagogiska dilemman. Detta indikerade på att verksamhetens förutsättningar var det som skapade specialpedagogiska dilemman.