På Nordiska museet (2021) i Stockholm förvaras en klagoskrift bestående av drygt 600 ord broderade i versaler med korsstygn på ett tygstycke sammanfogat av flera mindre lappar. Texten är daterad ”Iönköpings bastil den 10 desämber 1805” och undertecknad ”Mätta Charlotta Fock, född Ridderbielke”. Mätta Charlotta Fock hade år 1805 genomgått en flera år lång rättsprocess, åtalad för giftmord på sin make (Johan Henrik Fock) samt två av parets fyra barn (Claes Abraham Fock och Charlotta Lovisa Fock). Vid tiden för broderiets tillkomst satt Mätta frihetsberövad på Jönköpings slottshäkte och hade nyligen fått veta att hon skulle insättas som en så kallad bekännelsefånge på Carlstens fästning (Eldvik 2012; Harrison Lindbergh & Harrison 2013; Lyttkens 1956).

Min presentation bygger på en intertextuell analys av Mätta Charlotta Focks klagoskrift. En intertextuell analys påvisar sådant i texten som gör den heterogen eller mångröstad (Ajagán-Lester, Ledin & Rahm 2003 s. 203). Analysen utgår från begreppen textsamspel och normsamspel, vilka har introducerats av Per Ledin (1997, 2001 s. 32) som försvenskade motsvarigheter till Norman Faircloughs (1992 s. 104) begrepp manifest intertextualitet respektive interdiskursivitet. Textsamspel innebär att andra texter är explicit närvarande i den undersökta texten, t.ex. genom citat eller referat (Ajagán-Lester, Ledin & Rahm 2003 s. 222), medan normsamspel innebär att andra texter lämnar ett mer implicit avtryck i den undersökta texten, t.ex. genom ”spår av olika textnormer” eller ”ekon av andra koder” (Ajagán-Lester, Ledin & Rahm 2003 s. 226).