I det här examensarbetet undersöker vi hur lärare i en kommun i Mellansverige använder sig av digitala verktyg i läsförståelseundervisningen och om de upplever att digitala verktyg påverkar elevernas läsförståelse. Samtliga lärare som deltagit i studien är verksamma i årskurs 1–3. I kommunen har alla elever från årskurs 1 tillgång till dator och 1–1 (en till en) är normen där digitala verktyg är en naturlig del i undervisningen. 1–1 innebär att alla elever har tillgång till varsin dator. Vår underökning bygger på kvalitativa och kvantitativa undersökningar vilka består av digitala enkäter och är semistrukturerade intervjuer. För att sammanställa detta har vi använt oss av tematisk analys och på ett strukturerat sätt granskat skillnader och likheter i svaren vi fått. Resultatet av undersökningen visar att majoriteten av lärarna dagligen använder sig av digitala verktyg i sin undervisning och att de tror att digitala verktyg påverkar elevernas läsförståelse. De flesta menade att påverkan var positiv med eget inflytande och stöd i både läsning och skrivning genom olika digitala program. Endast ett fåtal kunde delge några negativa sidor men var överens om att elevens personliga utmaningar kunde ge större utrymme för att den digitala enheten blir ett störningsmoment. I resultatet har vi kopplat svaren till den teoretiska bakgrund som vi valt till vår undersökning vilka är det metakognitiva perspektivet tillsammans med det sociokulturella perspektivet. Elevernas bakgrund och förkunskaper är kanske inte lika viktiga som lärarens engagemang och utbildningsnivå.