Uppsatsen redovisar förhållandet mellan Sveriges regler om väsentlig anknytning och OECD:s modellavtal. Detta görs genom användandet av en rättsdogmatisk metod, därav besvaras uppsatsens syfte utifrån en analys av den gällande rätten.  

Arbetet är avgränsat till en redogörelse av de två väsentliga anknytningsfaktorerna familj och bostad inrättad för åretruntbruk som återfinns i 3 kap. 7 § Inkomstskattelagen (1999:1229). Denna redogörelse görs genom en presentation av rättsfall och lagstiftning inom ämnet för att läsaren ska få en förståelse av i vilka fall dessa anknytningsfaktorer kan medföra obegränsad skattskyldighet. Vid behandling av OECD:s modellavtal redogörs begreppet hemvist som finns i modellavtalets fjärde artikel och hur begreppet används för att avgöra i vilket land någon ska anses ha sin skatterättsliga hemvist.  

Syftet med uppsatsen är dels att redogöra för väsentlig anknytning enligt den nationella rätten och artikel 4 i OECD:s modellavtal. Dels att förklara hur dessa förhåller sig till varandra. För att besvara uppsatsens syfte görs en analys av den gällande rätten där likheter och skillnader mellan nationell rätt och modellavtalet klargörs. Analysen innehåller även en kort diskussion angående huruvida det är nödvändigt att avgöra om någon har väsentlig anknytning till Sverige när modellavtalet ändock har företräde.

I den sammanfattande delen besvaras uppsatsens huvudsakliga syfte och författarna presenterar även egna slutsatser som gjorts under arbetets gång.