Detta examensarbete undersöker högstadieelevers upplevelser av talrädsla när de genomför muntliga framställningar i svenskundervisningen. Vidare undersöker arbetet vilka skillnader som kan förekomma sett till både kön och språk men även vad lärare kan göra för att öka elevernas självförtroende och motivation till att tala inför klassen. V alet av detta undersökningsområde grundar sig i vår senaste verksamhetsförlagda utbildning, där vår gemensamma upplevelse var att elever generellt hade en negativ inställning gentemot muntliga framställningar. För att genomföra arbetet har en kvantitativ och en kvalitativ metod använts i form av en enkätundersökning och flera gruppintervjuer. Studien bygger på det socialpsykologiska perspektivet som är en vetenskaplig teori och syftar till att ge förklaring och förståelse om människors beteende samt handlingar i olika sociala sammanhang. 

Resultatet visar att elever tvivlar på sin förmåga att genomföra muntliga framställningar och har främst negativa upplevelser kopplade till området. Det framkommer även att majoriteten av deltagande andraspråkselever har svårigheter i samband med muntliga framställningar. En annan aspekt av talrädsla som resultatet visar är att flickor tvivlar på sin förmåga att genomföra muntlig framställning i större utsträckning än pojkar. Några punkter som de deltagande eleverna lyfter fram som önskemål till den undervisande läraren är att tillåtas redovisa i grupp och upprätthålla ett gott klassklimat.