Syftet med detta examensarbete är att undersöka och belysa hur formativ bedömning används i praktiken enligt verksamma mellanstadielärare. Ett delsyfte är även att undersöka hur den formativa bedömningen följs upp under elevernas skolgång. Undersökningen är kvalitativ och materialet samlades in via intervjuer med åtta legitimerade lärare som är behöriga i ämnet svenska och undervisar i årskurs 4–6. Det teoretiska perspektivet som studien vilar på är det sociokulturella perspektivet med fokus på begrepp som den proximala utvecklingszonen, scaffolding, mediering och appropriering. Resultatet av undersökningen visar att lärarna arbetar formativt i den utsträckning de kan för att nå elevernas fulla potential inom skrivutvecklingen. Lärarna berättar att återkopplingen ligger till grund för att ta elevernas lärande vidare. Vi fick ta del av både positiva och negativa aspekter av det formativa arbetet. Det positiva som lyfts är framförallt att eleverna genom formativ bedömning utvecklar sitt skrivande till det bättre. En negativ aspekt som lyfts är tidsbristen, lärarna anser att de inte har tillräckligt med tid till återkoppling. Vi fick även ta del av hur lärarna följer och synliggör elevernas progression. Avslutningsvis har studien samlat flera tillvägagångssätt för att arbeta formativt med skrivutveckling.