Människans påverkan på de planetära systemen genom markexploatering, överkonsumtion av naturresurser, föroreningar och invasiva arter påverkar klimatet och den biologiska mångfalden negativt. Levnadsvanor inom planetära gränser, som illustreras i doughnutmodellen, kräver omfattande beteendeförändringar på makro-, meso- och mikronivå. Varför dessa beteendeförändringar inte sker alls eller fort nog för att stabilisera planeten jorden för kommande generationer, kan bland annat bero på kognitiva psykologiska barriärer samt människans ofullständiga insikt om sitt ömsesidiga beroende av natursystem för sin välfärd och hållbar utveckling. 

Problembilden är så komplex att den är svår att ta till sig, men konst kan underlätta förståelsen genom att belysa de komplexa frågorna på ett holistiskt sätt, där många olika dimensioner ryms samtidigt och blir ännu mer tillgängliga genom konstnärliga gruppaktiviteter. När känslor involveras, kan motivationen också öka att lära sig vad som behövs för att kunna ställa om till mer hållbara levnadsvanor. Inre och yttre hållbarhetsaspekter samverkar.

I denna uppsats undersöks konst och konstnärliga gruppaktiviteters potential att stimulera empati, kreativitet, agency och collective action. En litteraturstudie och fem intervjuer med konstnärer presenteras och kopplas till miljöpsykologiska teorier med utgångspunkt från norm activation model. Resultatet indikerar att konsttillägnan och -utövande i grupp stimulerar empati, kreativitet, agency och collective action, vilket kan leda till ett socialt tryck på politiker och näringslivet att skynda på omställningen mot hållbar utveckling. Därför rekommenderas en förbättring av tillgängligheten till konst och konstutövning.

Human impact on planet earth’s systems through land exploitation, overconsumption of natural resources, pollution and invasive species have a negative impact on climate and biodiversity. Lifestyle habits within planetary boundaries, illustrated in the doughnut model, demand vast behavioural changes on macro-, meso- and microlevels. Why these behavioural changes are not happening at all or fast enough to stabilize the earth for future generations, partly depends on cognitive psychological barriers and the incomplete insight of human interdependence of natural systems for welfare and sustainable development. 

The problem picture is complex and thus difficult to aquire, although art can facilitate understanding by illustrating wicked problems in a holistic way, where many different dimensions can be accommodated at the same time and made more available through artistic group activities. When feelings are involved, motivation to learn about what is needed for the transition to more sustainable lifestyles can increase. Inner and outer aspects of sustainability cooperate.

In this thesis the potential of art and artistic group activities to stimulate empathy, creativity, agency and collective action are investigated. A literature review and five intreviews with a variety of artists are presented and connected to pro-environmental behavoiural theories, starting from Norm Activation Model (NAM). The result indicates that the art appropriation and practice in a group stimulate empathy, creativity, agency and collective action, which can lead to a social pressure on politicians and business life to accelerate the transition towards sustainable development. Therefore it would be recommended to improve accessibility to art and art practise.