Bakgrund: Kommunikation är något som sker kontinuerligt i vårdarbetet med patienter och anhöriga. Ibland kan det under dessa samtal uppstå svårigheter. Inom hemsjukvården vårdas många palliativa patienter av distriktssköterskor och det är många gånger i dessa situationer som svåra samtal uppstår.

Syfte: Syftet med studien var att undersöka distriktssköterskors upplevelser och erfarenheter av svåra samtal i hemsjukvården.

Metod: Empirisk studie med deskriptiv design och kvalitativ ansats. Åtta distriktssköterskor som arbetade i hemsjukvården deltog. Materialet samlades in med hjälp av semistrukturerade intervjuer och analyserades sedan med hjälp av kvalitativ innehållsanalys.

Huvudresultat: Under analysprocessen formades tre kategorier; Samspelet mellan människor gör samtalet svårt, Det svåra samtalet är möjligt att genomföra och Distriktssköterskan påverkas av svåra samtal och har behov av stöd. Under varje kategori återfinns två till tre subkategorier. Det framkom att svåra samtal ofta uppstår mellan distriktssköterska, patient och anhörig då patienten är palliativ. Det handlade många gånger om brist på information till patient och anhörigaeller brist på förståelse av den information som givits. Antal yrkesverksamma år påverkade hur distriktssköterskorna genomförde svåra samtal och hur de hanterade dem. Strategier för att genomföra svåra samtal var att ta sig tid, lyssna, bekräfta och vara närvarande. Möjligheten att reflektera tillsammans med kollegor var viktigt.

Slutsats: I studien framkom att patienter och anhörigas brist på information och förståelse är den största orsaken till uppkomsten av svåra samtal. Erfarna distriktssköterskor hanterar dessa samtal på ett ändamålsenligt sätt men kan ändå påverkas av samtalen. Då är kollegialt stöd viktigt för reflektion.