Förskolan ska erbjuda barnen en stimulerande miljö där de får förutsättningar att utveckla sitt språk genom att samtala om texter och genom att lyssna till högläsning. Förskolläraren har ett stort ansvar till att göra barnen delaktiga i högläsning och att uppmuntra barnen till att vilja delta och utvecklas. Tidigare forskning visar att högläsningen i sig är ett bra verktyg att använda för både små och stora barn. Syftet i vår undersökning är att undersöka förskollärarens syn på barns delaktighet inom högläsning och dess betydelse för språkutveckling samt att studera förskollärarens uppfattningar av det egna förhållningssättet och dess betydelse för barns delaktighet och språkutveckling genom högläsning. Detta undersöktes genom en kvalitativ intervjustudie. Resultatet visar att förskollärarens synsätt till högläsning har en betydande roll för hur mycket högläsnning som sker i förskolan, det är också viktigt med samtal och diskussioner kring böckerna för att barnen ska öka sin förståelse för ord och olika begrepp. Både planerade och spontana högläsningsstunder förekommer ofta i förskolan och det är något förskollärare ser positivt på. För barnen som inte utvecklat sitt tal än då är det lättare och peka i en bok och på så vis göra sig förstådd. I diskussionen visas undersökningens slutsats, vilket är vilkten av förskollärarens förhållningssätt och uppbyggnad av undervisning för att skapa möjligheter för barnen att vara delaktiga och utveckla den språkliga kompetensen.