Studien syftar till att undersöka hur legitimerade förskollärare i tidigare studentuppsatser beskriver att de didaktiskt planerar och tillämpar högläsning i förskolan för att främja barns lärande och utveckling. Studien är en allmän litteraturstudie med systematisk ansats där empirin bygger på 27 studentuppsatser med legitimerade förskollärare som respondenter. I resultatet redovisas en sammanställning av hur förskollärarna i studentuppsatserna beskriver att de planerar och tillämpar högläsning. Resultatet synliggör att förskollärare planerar och tillämpar högläsning på varierade sätt vilket påverkar både högläsningens kvalitet och förekomst samt barnens möjligheter till utveckling och lärande. Majoriteten av förskollärarna synliggör en medvetenhet kring högläsningens fördelar och möjligheter samtidigt som resultatet redovisar brister inom förekomsten av både planering och tillämpning. I diskussionen synliggörs att många förskollärare har en bristande teorikunskap vilket påverkar den didaktisk-metodiska handlingskompetensen. I ”Läroplanen för förskolan” (2018) redogörs att förskolläraren ansvarar för det målstyrda arbetet i förskolan samt att barns lärande främjas och utmanas. Förskollärares kunskap och intresse är två viktiga faktorer som påverkar högläsningens förekomst och kvalitet och studien synliggör vikten av att barnens omges av läsande vuxna.