Det övergripande syftet med denna kunskapsöversikt har varit att sammanställa forskning om återvändande och (åter)integration för barn i familj, med fokus på utbildning, sociokulturell (åter)integration och hälsa, samt möjligheter och hinder för en framgångsrik återvändande- och (åter)integrationsprocess. Målet med kunskapsöversikten är att bidra till ökad beredskap för samhällsaktörer i Sverige som är involverade i återvändandeprocessen för barn i familj. En sådan beredskap kan öka barn och familjers möjligheter att förbereda sig och mobilisera sina resurser inför ett återvändande, och ge barnen bättre förutsättningar till anpassning efter återvändandet.

Att upprätthålla en ordnad och säker migration samt förmå individer som har ett av- eller utvisningsbeslut att återvända är en viktig fråga för många europeiska länder idag, inklusive Sverige. Men asyl- och återvändandeprocessen behöver också genomsyras av ett barnrättsperspektiv, vilket svenska myndigheter som är involverade i denna process har uppmärksammat och arbetat med under en längre tid. I detta avseende har barn i familj, det vill säga barn som ansökt om uppehållstillstånd tillsammans med sina vårdnadshavare, identifierats som en särskilt sårbar grupp. Forskning visar att barn i familj ofta känner sig oinformerade, och de beskriver sin egen delaktighet i asyl- och återvändandeprocessen som låg. Det kan leda till känslor av chock och uppryckthet i samband med återvändandet, vilket kan påverka barnens psykosociala hälsa på både kort och på lång sikt. 

Forskning inom området visar även på stora utmaningar för barn att integreras i skolan efter ett återvändande. Översikten visar att språksvårigheter, en ny utbildningskontext, bristen på kompetens hos skolpersonal samt administrativa och ekonomiska hinder kan hämma barnens möjligheter att tillgodogöra sig utbildning i återvändarlandet. Barn i familj kan även utsättas för mobbing och utanförskap av både jämnåriga och vuxna på grund av sin status som återvändare, en brist på sociokulturell kunskap eller bristande språkkunskaper. Sociala nätverk kan i detta avseende fungera som ett skydd, till exempel i form av jämnåriga släktingar i återvändarlandet som kan vägleda och släppa in de återvändande barnen i den sociala gemenskapen.

Kunskapsöversikten har identifierat ett antal kunskapsluckor. Det råder till exempel en stor brist på forskning som följer barnen, och som undersöker hur barnens situation utvecklar sig över tid. Den begränsade forskning som finns på detta område indikerar att några av de problem som observeras initialt vad gäller bristen på sociokulturell tillhörighet och social integration kan försvinna eller mildras över tid. Det går emellertid inte att dra några slutsatser om hur en utveckling över tid påverkas av andra faktorer, såsom levnadsförhållanden och tillgången till resurser. Det finns också otillräcklig kunskap om hur olika bakgrundsfaktorer, såsom kön, ålder och socioekonomisk bakgrund inverkar på barnens (åter)integration efter ett återvändande. De fåtal studier som finns i området pekar på att vissa grupper kan vara särskilt utsatta innan och efter ett återvändande, till exempel flickor samt barn i yngre och övre tonåren.

Med utgångspunkt i de resultat som presenteras ges en rad rekommendationer. Ett exempel på förslag är att det föreligger ett behov av att utveckla och förtydliga roll- och ansvarsfördelningen för olika myndighetsaktörer i asyl- och återvändarprocessen för barn i familj, och att det bör övervägas huruvida en myndighet kan ges ett helhetsansvar för denna grupp. Ett annat förslag är att kvalitativa riktlinjer samt metod- och arbetsstöd för myndighetspersonal som kommer i kontakt med barn i familj under återvändandeprocessen utformas. Information och delaktighetsarbetet med barn i familj behöver också utvecklas, samt vara barnanpassat och individualiseras, eftersom barns situation kan se olika ut beroende på faktorer som vistelsetid i mottagarlandet, kön, ålder, socioekonomisk bakgrund samt familjens nätverk och resurser efter återvändandet.