Denna kvalitativa textanalys av texten Ett biskopsbrev om klimatet tar upp aspekter kring existentiella perspektiv av klimatkrisen med klimatångest i fokus, ur både en profan och religiös kontext. Texten Ett biskopsbrev om klimatet är ett brev av många biskopsbrev skrivet av Svenska kyrkans biskopar under biskopsmöten, breven ses som en viktig riktningsvisare inom Svenska kyrkans församlingar. Analysen undersöker möjligheten att genom Ett biskopsbrev om klimatet se på Svenska kyrkan som en existentiell arena, där människor med djupare tankar och känslor kring klimatkrisen kan vistas. En arena där klimatångest på ett konstruktivt vis riktas från handlingsförlamning till kreativ handling. Genom att finna meningsskapande perspektiv i en hållbar omställning kan en positiv framtidsvision skapas, en framtidsvision som i sin tur kan bidra med ett livsnödvändigt hopp trots klimatkrisen.