Krisen i tillströmningen till svensk teknikutbildning har uppmärksammats kraftigt av avnämarkategorierna den senaste tiden. Fackföreningen Sveriges Ingenjörer hävdar att om inget görs kommer det år 2020 att fattas 50 000 ingenjörer, vilket motsvarar en fjärdedel av arbetsstyrkan i vid bemärkelse om något mer än ett decennium. I ROSE-rapporten beskrivs ett allmänt ointresse för tekniska och naturvetenskapliga studier bland I-ländernas ungdomar i skarp kontrast till ungdomar i utvecklingsländer. Detta beror på att elevernas väljer utbildning efter värderingar och identiteter, vilket inte tycks uppfyllas av tekniska studier.
I föreliggande arbete kommer faktorer för ungdomars studieval att kartläggas. Den svenska grundskolans teknikämne har ett uttalade mål - att utveckla intresse för teknik. Undersökningen vänder sig direkt till eleverna och försöker ge svar på om teknikämnet lever upp till detta mål. De lokala kursplanerna skiljer sig avsevärt och de typer som man kan hitta på skolornas webbplatser är oftast av någon av följande typer:
1. Lokal kursplan som i detalj beskriver vad som skall behandlas årskursvis samt de mål som eleven förväntas uppnå.
2. Nationella kursplanen utan lokala tolkningar eller specifikationer för ämnets genomförande.
3. En synnerligen kort lokal kursplan (mera traditionella ämnen är vanligtvis avsevärt mera specificerade).
4. Ingen kursplan för teknikämnet presenteras överhuvudtaget.
Undersökningen tar även hänsyn till lärarnas kompetens inom ämnet och sätter resultatet i relation till bristfällig utbildning.
Frågeställningar: Hur kan man genomföra god utbildning i teknikämnet utan kursplan eller endast med den nationella kursplanen möjligen kompletterad med synnerligen rudimentära tolkningar och specifikationer? Hur kan en lärare med bristfällig utbildning inom ämnet genomföra högkvalitativ undervisning och utveckla elevernas intresse? Finns det en korrelation mellan vagt specificerade kursplaner, lärares brister i utbildning, samhällets signaler om att förverkliga personliga mål i samklang med den egna identiteten, samt den mångfacetterade svenska gymnasieskolan, som kan ge svar på varför elever avstår från högre tekniska studier? Vilka är elevernas synpunkter på teknikämnet som inspirationskälla och vad minns man från undervisningen efter någon tid? I vilken mån utvecklade teknikämnet ett tekniskt intresse och gav det i så fall resultat i valet av gymnasieutbildning?
Undersökningen är primärt baserad på en fenomenologisk kvalitativ metod med djupintervjuer. I detta arbete kommer pilotintervjuer att redovisas – ett sätt att förfina metoden och senare göra mera omfattande intervjuarbete där egna förutfattade meningar om intervjuobjekten minimeras, informationen renodlas och resultat syntetiseras.
Urvalet av intervjuobjekt sker i grundskolans sista år, då eleverna bestämt sig för gymnasieinriktning (oavsett vilket) och därför sannolikt kan ge information om vilka faktorer som inverkade. Urvalet kommer att ske såväl med tanke på kön (teknikutbildning är manligt dominerad) som hemvist (uppväxt på landet eller i tätort) - faktorer som kan ha betydelse i studievalet.
Elever från gymnasiets första (och möjligen andra) år kommer att delta i en enkätundersökning för att undersöka om deras teknikintresse har ändrats. Enkäten kommer senare att utnyttjas på intervjuobjekten från grundskolan, när de påbörjat gymnasiala studier, och resultaten jämförs med den tidigare informationen från intervjuerna.
2009.
Den anden Nordiske Fagdidaktikkonference (NOFA 2), Middelfart, Danmark, 13-15 maj 2009