Abstract We have in this thesis examined two elite hockey clubs in the Swedish Elite League, Brynäs IF and Linköpings HC. Our questions revolve around how they set themselves to bring in an external owner of the club. Our aim was to examine how Linköping and Brynäs stands on the issue of the external owners of the club, which is currently regulated by Riksidrottsförbundets 51/49%-rule which means that the club must control at least 51% of the club while external shareholders can take up to 49 %. Then, we compare the clubs with each other. Interviewees have been clubs club CEO:s and supporters club chairman. We have come to the conclusion that if a club full unbundling, ie. if the external owners may get more than 50%, will not only run for profit. It must go hand in hand with the sporting successes. We see that there is no problem with an external ownership. The potential owners have a emotional connection to the club and want the sporting success is an important cog in the organization. The culture of managing a sports club only for profit doesn’t exist in Sweden today. We also see differences between the clubs. Young Linköping are already today talking about some form of corporatization. Because the non-profit association is not such a good company to run such a large commercial operations. Old Brynäs is conservative and has not discussed the issue of external ownership.

Sammanfattning Vi har i denna uppsats granskat två elithockeyklubbar i den svenska Elitserien, Brynäs IF och Linköpings HC. Våra frågor kretsar kring om hur de ställer sig till att ta in någon extern ägare i klubben. Vårt syfte var att undersöka hur Linköping och Brynäs står i frågan om att ta in externa ägare i klubben, vilket idag regleras av Riksidrottsförbundets 51/49 % -regel som innebär att klubben måste äga minst 51 % av föreningen medans externa ägare högst kan äga 49 %. Därefter har vi jämföra klubbarna med varandra. Intervjuobjekt har varit klubbarnas klubbdirektörer samt supporterklubbarnas ordförande. Vi har kommit fram till att en klubb som bolagiseras helt, dvs. att externa ägare får mer än 50%, inte bara kommer drivas i vinstsyfte. Det måste gå hand i hand med de sportsliga framgångarna. Vi ser att det inte blir något problem med ett externt ägande. Den eventuella ägaren har ett hjärta för klubben och vill att de sportsliga framgångarna ska vara en vikig kugge i organisationen. Kulturen av att driva en idrottsklubb bara i vinstsyfte finns inte i Sverige idag. Vi ser även skillnader klubbarna emellan. Unga Linköping pratar idag om någon form av bolagisering eftersom den ideella föreningen inte är en så bra företagsform för att driva en så stor kommersiell verksamhet. Gamla anrika Brynäs är försiktigare och har inte diskuterat frågan om ett externt ägande.