Många kommuner i Sverige genomför eller planerar att genomföra ett byte av sina geodetiska referenssystem i plan till det nationella referenssystemet Swedish Reference Frame 1999 (SWEREF 99). En av anledningarna till att ett sådant byte genomförs är bland annat för att underlätta all användning av geografisk information. Arbetet med att byta referenssystem är dock komplicerat och resurskrävande, bland annat behövs mätningsteknisk personal, mätningsutrustning och kunskap om hur ett sådant byte skall genomföras. Mindre kommuner som inte har sådana resurser kan välja att vända sig till andra större kommuner där dessa resurser finns. Ockelbo kommun är ett sådant exempel.

Denna rapport beskriver hur punkter i stomnäten i Lingbo och Åmot mättes med nätverks-RTK, enligt Lantmäteriets rekommendationer. Syftet var att skapa lokala transformationssamband med restfelsmodeller. Detta som ett steg i processen med att byta referenssystem. Först genomfördes en inventering av stomnäten, eftersom den på förhand tillgängliga informationen var något bristfällig. Alla punkter som hittades och valdes ut för inmätning kunde dock inte mätas in.

Totalt mättes 20 punkter in, 10 stycken i Lingbo och 10 stycken i Åmot. Dessa punkter lades sedan in i Lantmäteriets programvara GTRANS, där de inpassades från de gamla kända koordinaterna till de nya inmätta koordinaterna för samma punkter, och transformationsparametrar skapades. Därefter gjordes en restfelsinterpolering. Syftet var att skapa transformationssamband med korrektioner baserat på restfelen mellan de inmätta punkternas koordinater och de kända punkternas koordinater, i det nya koordinatsystemet SWEREF 99 16 30. Slutligen transformerades båda stomnäten dels med restfelsmodellen inlagd och dels utan den.

Resultatet av denna studie visade att den genomsnittliga längden på restfelsvektorerna i de skapade restfelsmodellerna låg på ca 12 mm för Lingbo och ca 21 mm för Åmot. Vidare visade studien att precisionen var genomgående hög i mätningarna men att noggrannheten och riktigheten var låg vilket tyder på att det fanns ett systematiskt fel i dessa genomförda mätningar som kan bero på stomnätets kvalitet.

Slutsatser dragna var att de största deformationerna uppvisade stomnätet i Åmot. Vidare slutsatser var att stor vikt bör läggas på inventering av stomnät samt att ett par kompletterande mätningar i vardera stomnät bör göras för att skapa säkrare restfelsmodeller. Ett test av de skapade restfelsmodellerna bör även göras.