Denna undersökning handlar om hur kulturförmedling kan förstås via kurslitteratur på en förskollärarutbildning. Syftet har varit att granska kurslitteratur som behandlar området mångkultur. Detta för att undersöka en i förskolans läroplan uttryckt spänning mellan kulturförmedling och öppenhet för pluralism. Kurslitteraturen är från ett lärarprograms olika kurser under olika terminer. Avsikten är att synliggöra normer som framträder i kurslitteraturen och då även vad som kan anses som avvikande från denna norm. Texten görinte anspråk på att förstå de olika empiriska källorna i deras ursprungliga sammanhang. De undersöks istället med utgångspunkt tagen i ett antal frågeställningar som relaterar till syftet.

I litteraturbakgrunden framkommer att intolerans och fördomar i förskola och skola bör förebyggas. Detta ställer höga krav på denna verksamhet. Lärare inom den svenska skolan kan anses vara förmedlare av svensk kultur, värden och normer. Samtidigt kan den svenska skolan betraktas som monokulturell eftersom den förmedlar svenska normer och värderingar. Skolan är med och upprätthåller kategorierna "invandrare" och "svensk". Svenska barn utgör en norm som de invandrade barnen jämförs med.

Resultatet visar att litteraturen gör skillnad mellan svenskar och invandrare. Tydligt visas de tillskrivna negativa egenskaperna hos invandraren. Svenskar blir också beskrivna i en del negativa termer, men får även egenskaper som "jämställd" och "fri". Att vara flerspråkig i Sverige är att vara invandrare eftersom svenskar är enspråkiga. I och med sitt annorlundaskap blir invandrare utpekade och särbehandlade. Svenskhet är norm i Sverige och denna norm ifrågasätts inte. Samtidigt som det framkommer att det är förskolans uppdrag att stödja barn med annan kulturell bakgrund, ska de som avviker från den svenska normen anpassas till den.

Slutsatserna blir att invandrarna jämförs med det svenska och får stå för det som betraktas som annorlunda. Annorlundaskapet existerar på grund av att svenskhet är norm i Sverige. Normen upprätthålls av dem som omfattas av den, det vill säga dem som anses vara svenska. För den som inte räknas som svensk är normen strävansmålet. I processen riskerar invandrare att bli marginaliserade eftersom de försöker anpassa sig men ändå aldrig kan uppnå hundraprocentig svenskhet. Genom att kategorin annorlunda växer riskerar normen att förändras och invandrare kan därför upplevas som ett hot mot svenskheten. Försök till integration riskerar därigenom att bli misslyckade.

Som metod har en textanalys genomförts och som empiri tjänar alltså kurslitteratur. Textanalysen som använts är av kvalitativ karaktär, inspirerad av innehållsanalys och syftesrelaterad analys.

Föreliggande studie kan medverka till att medvetandegöra pedagoger om vikten av att förhålla sig kritisk till talet om det mångkulturella i den pedagogiska praktiken. Detta för att om möjligt minska risken att "svenskar" och "de andra" upprätthålls som kategorier och det negativa annorlundaskapet förstärks.