Syftet med denna studie är att undersöka hur lärare uppfattar det pedagogiska samtalet i klassrummet samt dess betydelse för lärande. För att uppnå syftet genomfördes kvalitativa intervjuer med tre formellt utbildade grundskollärare. Detta med intentionen att få undersökningens frågeställningarbesvarade. Frågeställningarna innefattar i huvudsak hur lärare i det pedagogiska samtalet uppfattar den egna rollen och elevernas roll samt lärande för både lärare och elev i det samma. Resultatet visar att det pedagogiska samtalet används på ett medvetet sätt eftersom detta slag av kommunikation tillåter elever att lära utifrån den egna kunskapsnivån. Dessutom ges eleverna tillfällen att sätta ord på kunskaper, att lära sig lyssna, analysera och utvärdera egna tankar i jämförelse med övriga elevers funderingar vilket i sin tur leder till nya insikter om och infallsvinklar på det egna tänkandet. Resultatet visar även att läraren vinner pedagogiska fördelar genom samtal med elever vilket kommer till uttryck i kunskaper om såväl den enskilda eleven som bättre förståelse kring det egna förhållningssättet. I undersökningen framgår även lärares uttryckta stress inför dilemmat att ge eleven utrymme i undervisningen och att hålla den samma inom styrdokumentens ramar.