I dagens samhälle är det mycket som inte är tillgängligt och användbart för alla. Målet är att det ska vara jämlikt att leva och ta del av omgivningen. Detta innebär att även personer med en funktionsnedsättning ska kunna ta sig in i en byggnad, helst genom huvudentrén. Förr i tiden tänkte man inte på tillgänglighet på samma sätt och byggnaderna blev därför inte tillgängliga för alla. Men idag finns det bestämmelser som måste följas och även kulturhistoriskt värdefulla byggnader måste tillgänglighetsanpassas. När dessa samtidigt ska bevaras uppstår det lätt konflikter. Det kan leda till att alla krav på tillgänglighet inte kan uppfyllas utan att byggnaden förvanskas.

Syftet med rapporten är att ta reda på om det går att komma fram till några generella slutsatser över hur tillgängligheten kan lösas effektivare vid entréer till kulturhistoriskt värdefulla byggnader. Detta görs genom att titta på tidigare genomförda projekt och på så sätt undersöka om det finns några likheter vad gäller omständigheter på platsen och den slutliga lösningen. En stor del av arbetet går även ut på att inventera fyra byggnader i Gävle och se vad det finns för vanliga brister vad gäller tillgänglighet och användbarhet vid kulturhistoriska byggnader. Slutligen görs intervjuer med kunniga personer inom tillgänglighetsområdet och som själva är beroende av extra bra tillgänglighet.

Slutsatsen av arbetet är att det är svårt att säga något generellt om hur tillgängligheten kan förbättras. En orsak till detta är varsamhetskravet och förvanskningsförbudet som borde klargöras tydligare. Fler bra exempel på lösningar måste även spridas. De vanliga brister som finns i befintlig bebyggelse är oftast de mindre detaljerna. I återkommande fall är det brist på kontrastmarkeringar, belysning och ledstänger. Detta är något förvånande eftersom det är tämligen billiga åtgärder och som dessutom oftast kan utföras utan att förvanska byggnaden. Slutligen har en lathund sammanställts, med de mest grundläggande kraven som gäller vid utformningen av en tillgänglig och användbar entré. Det är meningen att modellen kan användas som grund för projektörer så att inga detaljer glöms bort och ett effektivare arbete kan utföras för att nå en jämnare nivå på tillgängligheten.

In the society today there are many areas in our surroundings that are not accessible and applicable to everyone, even though the goal is that they should be. This includes people with some sort of functional disability. This means that also people with a functional disability should be able to enter a building through the main entrance. In the earlier days when buildings were constructed, people didn’t think about the accessibility for handicapped persons, which resulted in that many buildings became inaccessible to them. Today there’s rules that states that all buildings shall be adapted so that they become accessible to functional disabled people, this also includes older buildings whit a culture-historical value. At the same time, these culture-historical buildings should be preserved. These two requirements can sometimes cause a conflict. That can result with that all requirements on access cannot be met, without distorting the building.

The aim of this report is to conclude if some general guidelines can be established about how to solve conflict between preservation and accessibility. This is accomplished by observations of earlier solutions of the problem, and to find out if there are any similarities in the surrounding and selections of solution. A big part of the work also lies in the investigation of four buildings in Gävle, to find if there are some lacks of the accessibility. Finally interviews are performed with people who are the field of expertise, and who themselves are in the need of good accessibility.

The conclusion of the work is that it’s hard to say something generally about how to make the accessibility better. A reason is that the careful requirement and distortion prohibition needs to be clarified clearer. More good examples also have to be disseminated. What buildings generally miss is smaller details. In repeated cases, it’s shortage of contrast markings, lightning and handrails. This is surprising because it’s rather cheap measures and that moreover can be carried out without corrupting the buildings. Finally a guideline has been produced, containing the most fundamental requirements that are current when creating an accessible and applicable entrance. This model can help people that work whit accessibility, to faster come up with an acceptable solution. It also makes it less likely that some details are overlooked and the accessibility will be better.