Religiös fundamentalism har på senare tid blivit ett vanligare fenomen trots ett mer sekulariserat samhälle. Detta för att sekularisering i sig inte innebär att människor blivit mindre religiösa utan att religionen har bytt plats från det offentliga till det privata. På grund av att fundamentalism ofta motsätter sig demokrati och pluralism, värden som ska främjas enligt den svenska läroplanen, är det viktigt att skolelever får bekanta sig med fundamentalism som fenomen. Därför undersöker jag i denna uppsats vilken bild läroböcker ger av fenomenet. Enligt Kjell Härenstam finns det problem med att försöka framställa religioner på ett objektivt sätt i läroböcker. Detta eftersom författaren aldrig kan bortse från sina egna värderingar och kultur. ”Kunskap är alltid någons kunskap.” Därför ställer Härenstam den objektiva, positivistiska kunskapen mot det hermeneutiskt, vidgade perspektivet och menar att religioner bör belysas ur så många perspektiv som möjligt. Undersökningen omfattar sex stycken böcker där den äldsta är från 1997 och den nyaste från 2007.

Genom textanalys kommer jag fram till att fundamentalism inte ges så mycket utrymme i läroböcker. De former av fundamentalism som presenteras är främst kristen och muslimsk fundamentalism. Den kristna formen beskrivs som något som förekommer inom mindre församlingar och sekter och vänder sig mot modern vetenskap medan den muslimska formen beskrivs som ett fenomen som har ett större folkligt stöd än den kristna och främst vänder sig mot västvärldens influenser. Profana, hinduistiska och judiska former av fundamentalism förekommer också men inte alls i samma utsträckning. Den objektiva kunskapssynen är dominerande i böckerna medan de böcker som jag anser som bäst i undersökningen kombinerar både försök till objektiva framställningar med olika perspektiv på fenomenet och diskussionsfrågor som tar utgångspunkt i elevernas egna bilder av fundamentalism.