Syftet med litteraturstudien var att beskriva vad starkt respektive svagt KASAM betyder för livskvalitet, välbefinnande och hälsa bland äldre (60 år och äldre). Studien designades med en deskriptiv ansats. Metoden var att systematiskt söka litteratur i databaserna; Medline, CINAHL samt Vård i Norden, detta kompletterades även med manuella sökningar. Femton artiklar som motsvarade syftet och inklusionskriterierna granskades och analyserades. Resultatet visade att KASAM hade signifikanta samband med de äldres upplevda livskvalitet, välbefinnande och hälsa. Antalet sjukdomar och fysiska begränsningar hade en liten inverkan på de äldre om de hade ett starkt KASAM, då KASAM hade ett svagt samband med den objektiva hälsan och ett starkt samband med den subjektiva hälsan. KASAM var den faktor som bäst förutsåg hur de äldre upplevde sin livssituation. De äldre som hade ett starkt KASAM upplevde även tillfredställande socialt stöd, som hade en stor inverkan på deras välbefinnande. De äldre med svagt KASAM hade även låg livskvalitet och försämrat allmäntillstånd. Slutsatsen var att om vårdpersonal kan stärka de äldres KASAM kommer även de äldres livskvalitet, välbefinnande och hälsa förbättras.