Den svenska hagmarken och dess biologiska mångfald är hotade, men det

finns en vilja från samhället att bevara det biologiskt och pedagogiskt

viktiga utrymme som hagmarkerna utgör. Det finns dessutom behov av mer

ekologiska och ekonomiska metoder att förvalta stadsnära natur.

Betande djur i stadsnära grönområden används i flera kommuner som en

del av lösningen på dessa problem, och detta examensarbete undersöker hur

betande djur påverkar ett områdes biologi, och hur betande djur fungerar

som en del av skötseln av stadsnära natur.

Den metod som använts är litteraturstudier. Som ett komplement har fyra

intervjuer gjorts med ansvariga personer på förvaltningar som arbetar med

betande djur.

Resultatet visar att en grönyta påverkas på många sätt av bete: Floran och

faunan förändras och blir artrikare, beroende på störningar i form av bland

annat det tramp som marken utsätts för vid bete.

Förvaltningarna använder betande djur framför allt för att bevara den

biologiska mångfalden och det öppna kulturlandskapet, men även som ett

pedagogiskt, miljömässigt försvarbart och attraktivt inslag i de stadsnära

grönområdena.

De tillfrågade förvaltningarna upplever att skötsel av stadsnära natur med

hjälp av betande djur i huvudsak har fungerat bra, och att det bidragit till att

de betade områdena har erhållit ökade biologiska och kulturella värden. Det

behövs dock ytterligare inventeringar för att säkert kunna visa hur en

restaurerad betesmarks flora och fauna förändras vid ett återinfört bete.

Betande djur bedöms kunna användas i större utsträckning som en

realistisk och ekologisk del av förvaltning av stadsnära natur, förutsatt att

djurens säkerhet kan upprätthållas.