Denna uppsats tar sin utgångspunkt i folkrörelsebegreppet och behandlar idrottsrörelsen som en folkrörelse under ”folkhemmets” första decennier 1945- 1960. Idrottsrörelsen har av Jan Lindroth beskrivits som relativ ideologilös, medan Johnny Wijk menar att idrotten har en tydlig konsensusideologi. Syftet med denna uppsats är dels att undersöka hur den sociala sammansättningen utifrån klass och kön såg ut i styrelsen och bland medlemmarna i Gefle IF och IFK Gävle och om den förändrades något under perioden 1945-1953/1954, dels att undersöka hur Gefle IF och Valbo AIF såg på ungdomen och sin roll som ungdomsfostrare för att besvara om idrotten kan benämnas som ideologilös eller om det fanns en ideologi bakom fostrande av ungdomen och om denna kunde skilja sig åt.

Begreppet hegemoni är ett central för denna uppsats. Bakgrunden visar att en mängd förändringar skedde i det svenska samhället under mellankrigstiden och många av dessa var positiva för idrottens fortsatta expansion och popularitet. Uppsatsens källor är föreningarnas medlemsmatriklar/medlemskort, verksamhetsberättelser och olika jubileumsskrifter eller jubileumsdokument. Forskningsläget visar att åtskillig forskning om idrottsrörelsen har bedrivits, varav mycket angränsar till denna uppsats, men Johnny Wijk menar att det finns åtskilligt att fylla på i forskningsväg beträffande idrottens historia efter andra världskriget och Jan Lindroth påvisar att ytterst lite är känt om idrottsrörelsens sociala sammansättning.

I metoden som använts i undersökningen av den sociala sammansättningen i Gefle IF och IFK Gävle har ett klassificeringsschema använts som har hämtats från Sven Lundkvist och modifierats dels av Kristina Udd, dels av Andreas Backström. Till den kvalitativa delen av undersökningen som rör Gefle IF:s och Valbo AIF:s syn på ungdomen och sin roll som ungdomsfostrare har jag använt mig av en metod som kan benämnas som en komparativ dokumentanalys.

De teoretiska utgångspunkterna i denna uppsats är hämtade från Ferdinand Tönnies samhällsteori om Gemeinschaft och Gesellschaft, samt från Antonio Gramscis teori om begreppet hegemoni. Gramsci menar att borgerligheten inte behållit makten i samhället genom ekonomiska resurser eller politik utan genom kontrollen av ideal och idéer som de fört till de övriga klasserna genom exempelvis idrottsrörelsen. Uppsatsen utgår från en hypotes om att den borgerliga hegemonin inte utmanas i Gefle IF, men att den utmanas i IFK Gävle. Detta för att Gefle IF är äldre som förening än IFK Gävle och för att Gefle IF grundades av förmögna människor, medan ungdomar grundade IFK Gävle.

Resultatet visar att Gefle IF både år 1945 och 1953 hade anslutna medlemmar från samtliga samhällsklasser, med en dominans av medelklassen i både föreningen och i dess styrelse (i styrelsen fanns inte en enda ledamot från arbetarklassen, men från överklassen). Utifrån en genusaspekt kan det sägas att föreningen hade få kvinnor anslutna, men väl en kvinna i styrelsen år 1953. IFK Gävle hade också anslutna från samtliga samhällsklasser år 1945 och 1953, med arbetarklassen som dominerande klass. Styrelsen domineras år 1945 av medelklassen, men med inslag av överklassen och en från arbetarklassen. År 1954 låg medelklassen på samma nivå i styrelsen som tidigare, men arbetarklassen och studerande hade ökat på bekostnad av överklassen. Beträffande genusaspekten hade föreningen många kvinnor anslutna år 1945, men år 1953 hade de tappat en stor mängd anslutna kvinnor och inte en enda kvinna fanns i styrelsen under undersökningsperioden.

Gefle IF och Valbo AIF hade en positiv syn på ungdomen. Bägge föreningarna ansåg att idrottsrörelsens och således deras eget syfte var att fostra ungdomen. Dessutom proklamerade Gefle IF och Valbo AIF att de hade målen och verktygen för att lösa ”ungdomsproblemen” men att de behövde medlen. Det som skilde föreningarna åt var att Gefle IF hade en mer själv påtagen fostransroll och inte samarbetade med någon myndighet eller med kommunen i sitt arbete med ungdomen. Valbo AIF hade dock ett nära och uppskattat samarbete med Valbo kommun. Ideologin bakom fostrandet av ungdomen i Gefle IF kan sägas vara den borgerliga ideologin, medan Valbo AIF hade ”folkhemsideologin” som bakgrund vid fostrandet av ungdomen.