Det här examensarbetet behandlar den verbala kommunikationen mellan pedagog och barn som är mellan 1-3 år i förskolan. Arbetet beskriver även pedagogens påverkan på barns språkliga utveckling och deras ansvar att ha ett arbetssätt som stöder och vägleder barnen framåt i sin utvecklingsprocess. Som teoretisk grund spelar det sociokulturella perspektivet en central roll i det här arbetet. Enligt det sociokulturella perspektivet har den kommunikation och det samspel som finns mellan barnet och människorna i dess närhet en stor påverkan på barnet och hur det kommer att utvecklas.

Undersökningens syfte har varit att studera hur pedagogen verbalt kommunicerar med de yngsta barnen, samt hur barnen tar kontakt med pedagogen i förskolans verksamhet.

Examensarbetet har begränsats till att endast undersöka en specifik omsorgssituation i verksamheten, nämligen fruktstunden. Arbetet har utförts genom observationsstudier under ett antal fruktstunder på en småbarnsavdelning i förskolans verksamhet.

De forskningsfrågor som det här arbetet har utgått ifrån är följande: (a) Hur ser pedagogens kommunikation till barnen ut under fruktstunden? och (b) Vilken kontakt försöker barnen få med pedagogen under fruktstunden?

Huvudbudskapet i det här examensarbetet är att belysa pedagogens roll i den vardagliga verbala kommunikationen med de yngsta barnen i förskolans verksamhet, och vilken betydelse han eller hon kan ha för barnen och deras lärande- och utvecklingsprocess. De relationer som barnet har i sin närmiljö är betydelsefulla för hur barnet kommer att lära sig nya kunskaper och färdigheter, skapa sig en uppfattning om vem de själva är som person och utveckla sin förståelse av sammanhang i sin omgivning.

Undersökningen kom bland annat fram till att pedagogernas kommunikation bestod till stor del av frågor om vilken frukt barnen vill ha, information om vad som skulle hända under resten av dagen, samt hur barnen skulle uppföra sig. Barnen tog för det mesta bara kontakt med pedagogerna för att uppmärksamma dem om att de ville ha mera frukt. Pedagogerna fungerade som ett stöd för barnen och vägledde dem när de var osäkra angående vilken frukt de skulle välja. Undersökningens resultat ledde bland annat fram till en reflektion om att fruktstundens potential av att vara ett pedagogiskt tillfälle för lärande inte utnyttjades fullt ut av pedagogerna. Då pedagogernas sällan kommunicerade med barnen om frukten i sig och vilka olika egenskaper de har med syftet att förmedla ny kunskap till barnen.