Syftet med den här studien är att få ta del av några lärares erfarenhet av att arbeta med flickor som har ADHD, i en pedagogisk kontext. I bakgrunden sker en övergripande genomgång av tidigare forskning och litteratur, som i många fall pekar åt ett och samma håll. Flickor med ADHD upptäcks inte i lika stor utsträckning som pojkar, förmodligen på grund av att de har ett annat beteende och att lärare behöver bli bättre på att se dessa flickor. För att kunna styrka undersökningen tillförlitlighet sker en noggrann redovisning utav metoden som använts i denna studie, vilket innebär att om någon annan skulle göra om samma studie så skulle de komma fram till ett liknande resultat. Den visar också på varför intervjuer är det bästa instrumentet för detta undersökningssyfte. De fem intervjupersoner som valdes antas ha en viss kunskap av flickor med ADHD, då de arbetat med dessa flickor i skolan. Resultatet redovisas uppdelat i tre olika underkategorier där centrala områden belyses med utgångspunkt från frågeställningarna. Den första kategorin handlar om lärarnas kunskap och erfarenheter, den andra om lärarnas arbetssätt och de tredje handlar om hur lärarnas utformning av skolmiljön kan påverka arbetet med dessa flickor. I analysen framkommer det att kunskap om flickors symptombild finns hos berörda lärare, men att de tycker sig ha svårt för att upptäcka dem. Sedan sker en diskussion med för och nackdelar av metoden som använts och av resultatet som framkommit, med förslag till vidare forskning.