Syftet med uppsatsen är att undersöka och beskriva hur några dramapedagoger förhåller sig till aktiviteten och begreppet lek. Frågeställningen är:

Hur används begreppet lek av dramapedagoger?

Vad betyder begreppet och aktiviteten lek för dramapedagogerna och hur definierar och använder de ordet lek?

Uppsatsen är en kvalitativ studie där sex dramapedagoger först blivit observerade och sedan intervjuade. Studien bygger på två observationstekniker; språklig observation och detaljobservation. Informanterna är sex utbildade dramapedagoger från Västsverige, varav fyra är kvinnor och två män. Varje pedagog har deltagit i en individuell, formell, intervju som varade i allt från tjugo till fyrtiofem minuter.

Uppsatsens ansats är inspirerad av hermeneutik, vilket innebär att tolka och förstå i olika mänskliga sammanhang.

Resultatet av observationerna och intervjuerna har kategoriserats och därefter tolkats var för sig.

Studien visar att dramapedagogerna använder sig av ordet lek i undervisningssammanhang men är inte alltid medvetna om det. Studien visar också att dramapedagogerna ansåg att lek som metod är viktig och har en livsviktig innebörd.