Syftet med uppsatsen har varit att undersöka 3D-formatet som attraktion inom filmmediet och dess förändring över tid samt dess möjliga framtid. Inom detta undersöktes också hur det nya 3D-formatet (som i uppsatsen kallas det digitala 3D-formatet) har påverkats av tekniska och ekonomiska omständigheter. 3D-formatet har under uppsatsen jämförts med ljudet och färgens utveckling mot standard för att se ifall 3D-formatet följer en liknande riktning och själv håller på att gå över till en standard.

Grunden i uppsatsen har legat på teorin av Tom Gunnings cinema of attraction och utifrån den teorin har analysen fokuserat på hur filmer från olika tidsperioder har används sig av 3D-formatet. Analysen har också granskat filmernas genrertillhörighet och dess användning av slogans.

Resultatet var i korthet att 3D-formatet fortfarande är en attraktion men att den inte längre följer Gunnings teori. Numera är 3D-formatet invävt i narrationen genom att kameran och skådespelarnas agerande följer med i 3D-formatets rörelse. Innovationen pausar därför inte längre berättelsen för att visa sin attraktion. 3D-formatet följer både ljudet och färgens utveckling till vis del. Färgen är den innovationsom 3D-formatet mest påminner om. Precis som färgen, som använde sig av färg för att skilja mellan verklighet och dröm, har 3D-formatet även tagit del av detta berättargrepp. Möjligheten finns att 3D-formatets spridning ut i andra medier, precis som färgens spridning till televisionen, kan hjälpa 3D-formatet i dess väg att bli en standard inom filmmediet. Dockär 3D-formatet fortfarande låst i sin visuella attraktion och används mer för att visuellt underhålla än för att visuellt berätta. Det är både tekniska och ekonomiska omständigheter som samarbetat för att få 3D-formatet att återkomma i ett digitalt format. Ingen av dem kunde enskilt få fram innovationen. Vikten ligger på de tekniska omständigheterna i och med digitaliseringen som sker hos biograferna, men digitaliseringen i sig styrs både av tekniska och ekonomiska val och 3D-formatet är främst en ekonomisk hjälp för biograferna att göra digitaliseringen. 3D-formatet är därmed mer en ekonomisk hjälp än en teknisk utbyggnad av filmmediet.