Nu för tiden finns nästan inga av de gamla järnvägsparkerna kvar. De ansågs vara för kostsamma och att de inte längre hade någon funktion att fylla. Skulle man kunna använda sig av designen och tankarna bakom när man anlägger nya järnvägsparker? Jag vill i detta arbete därför lyfta fram dessa parker. Jag har genom litteraturstudier och studiebesök på järnvägsmuséet i Gävle tittat närmare på hur parkerna var designade gällande utformning och växtval. Jag undersöker även vilka hälsomässiga tankar man hade med järnvägsparkerna gällande välbefinnande och samvaro. Utifrån detta gör jag en jämförelse med Patrik Grahns åtta parkkaraktärer för att ta reda på om man kan använda sig av de gamla idéerna när man anlägger nya järnvägsparker. Patrik Grahns åtta parkkaraktärer ses här som ett facit på vad människor av idag, mår bra av i gröna miljöer. I det här fallet, järnvägsparker. De många växterna som fanns i de gamla järnvägsparkerna skulle man väl kunna använda i de nya järnvägsparkerna av i dag . Växterna är välbeprövade och lämpade för att växa i dessa parker.