I svensk tv har endast två nyhetsprogram för barn existerat, men varit desto mer långlivade: Barnjournalen (1972-1991) respektive Lilla Aktuellt (1993- ). Barnnyhetspubliken har dock minskat betänkligt: från att 1979 ha setts av över hälften av 9-14-åringarna, till att 2007 nå högst 5 procent av målgruppen. Beror detta enbart på konkurrensen från en mängd nya kanaler och nytillkomna medier? Här jämförs de tidigaste bevarade programmen, årgången 1978-1979 av Barnjournalen, med Lilla Aktuellt från 2007 (drygt fyra timmars material från vartdera programmet), med fokus på hur nyheterna för barn har förändrats innehållsligt och estetiskt de senaste 30 åren.

Huvudfrågan lyder helt enkelt: Vilken politik- och demokratiförståelse främjar Barnjournalen respektive Lilla Aktuellt? Hur framställs politiskt inflytande, makt och beslutsfattande? I vad mån bibringas tv-tittaren uppfattningen att medborgare (inklusive barn) kan göra sin röst hörd och påverka utvecklingen? Tas barnen på allvar? Till detta hör inte minst nyhetsinnehållets inramning (programtidens längd, studion, nyhetsankare, korrespondenter, kommentatorer, tonfall), val av teman, tilltal, estetisk utformning.

Efter en klassificering av sammanlagt 284 nyhetsinslag och analys av vilka som får komma till tals, genomförs en estetisk analys av de bägge programmen, och då särskilt utifrån knattereportrars intervjuer med fyra statsministrar under olika decennier. Studien utmynnar i att Barnjournalen betraktas som en tidig form av ”public journalism”, medan Lilla Aktuellt mer lutar åt infotainmenthållet. Detta ses just som en viktig förklaring till publiknedgången.