Syftet med undersökningen var att ta reda på hur anhöriga resonerar kring att deras (o)hälsa har förbättras eller inte vid medverkan i en kommuns anhöriggrupper. I bakgrunden presenteras bland annat tidigare forskning som visat att anhörigvårdare har en sämre upplevd hälsa än de som inte vårdar och att behovet av att ventilera sina känslor är stort. Vidare presenteras att vi lär oss genom kommunikation och samspel med andra människor. Det har gjorts tre kvalitativa intervjuer med anhörigvårdare som medverkat i en kommuns anhöriggrupper. Två intervjuer har gjorts på en kommuns anhörigcenter och en intervju har gjorts i en av informantens hem. Två av informanternas anhöriga har gått bort och en av informanternas anhöriga lever än. Resultatet visar att ett anhörigcenter är en viktig del i anhörigvårdarnas liv för att de ska må bra. De medverkandes psykiska hälsa har förbättrats och de har insett vikten av att ta hand om sig själva och inte bara den sjuka. Anhörigvårdarna värdesätter gemenskapen och personerna i grupperna högt och anser att det är tack vare dem som de orkar med vardagen.