Sammanfattning

Nyanlända barn och ungdomar placeras i en av kommunerna jag undersökt direkt i en klass där de får stöd via kommunens mottagningsgrupp. I den andra kommunen jag besökt placeras de i förberedelseklass där de lär sig svenska innan de placeras i en vanlig klass. Uppsatsen jämför dessa två kommuner och om det finns någon problematik kring dessa två sätt att ta emot nyanlända elever och ungdomar. Hur klarar sig dessa elever gentemot målen i kärnämnena som den svenska skolan har?

Jag har intervjuat samordnare, lärare och elever för att försöka kartlägga hur man arbetar kring dessa elever.

I mina intervjuer har jag kommit fram till att det finns både positiva och negativa effekter av båda sätten att ta emot nyanlända elever. Lärare har öppenhjärtligt berättat om sina erfarenheter kring arbetet med dessa elever och det visar sig att det är svårt för dem att individanpassa undervisningen på grund av bland annat bristfälliga resurser. Utöver detta har elever delat med sig av sina upplevelser kring den svenska skolan. De tycker i det stora hela att skolan är bra men tycker samtidigt att det är svårt med det svenska språket. Matematiken är det ämnet som både pedagoger och elever upplever som lättas att nå målen i. Resultatet berör olika aspekter av deras verklighet och jag kommer till slutsatsen att undervisningen för dessa elever är individuell då de alla har olika bakgrund och behov.