De flytande hus som producerades av Aquavilla AB i början av sekelskiftet har problem med

otätheter i konstruktionen. Detta har gjort att boende i Aquavillorna i förekommande fall har

klagat över drag och att värmen inte går att få upp ordentligt i husen. Frågeställningen för detta

examensarbete blir således:

Hur ska man göra för att få en erforderlig täthet i nästa generation Aquavillor och hur får man

in en kontroll av tätheten i produktionen?

Metoden som användes var trycktäthetsprovning på tre Aquavillor för att få en uppfattning om

hur pass otäta de är och med en värmekamera ta reda på var otätheterna finns. Utöver detta

utfördes även en litteraturstudie och diskussioner med personer erfarna inom lufttätning

fördes för att kunna föreslå förbättringar i konstruktionen för att förhindra luftläckage.

I en byggnad med FTX-system som är otät kommer inte ventilationssystemet kunna utnyttjas

som det ska, då frånluften istället för att värma upp den inkommande kalla uteluften, kommer

att passera genom otätheter i klimatskalet. Detta medför stora energikostnader som kan

undvikas med ett tätare hus. Utrymmen vari det läcker in luft blir kalla och påverkar den

termiska komforten negativt.

Aquavillornas klimatskärm är baserad på Casabonasystemet, en konstruktion av stålreglar och

hård, bärande värmeisolering. Den okonventionella metoden för väggarnas uppbyggnad har

varit nödvändig för att hålla vikten nere, men också bidragit till att göra byggnaden otät.

Utförandet av tätning kring spotlights, lampknappar/eldosor och fönster verkar vara obefintligt

eller slarvigt gjort.

Att lokalisera otätheter görs bäst med en trycksatt byggnad, för att sedan gå igenom den med

en värmekamera, anemometer eller spårgas. Metoderna har olika fördelar som enkelhet och

låg kostnad.