Artikeln behandlar det läsande och skrivande i vid bemärkelse som yngre barn ägnar sig åt via datorn i hemmiljö och i skolmiljö, och hur det kan förstås utifrån en sociosemiotisk syn på texthantering. Syftet med artikeln är att beskriva barns multimodala texthantering och relatera den till tecken på lärande, progression och den nya kursplanen i svenska (Lgr 11). Artikeln ger därmed infallsvinklar på multimodal texthantering utifrån såväl yngre barn, lärare som kursplanen. Multimodalitet och skärmbaserad texthantering kan nog fortfarande betraktas som nya begrepp i diskussioner om kursplanen i svenska och undervisning i skolan och därmed är diskussioner om bedömning av multimodala texter och synen på vad som kännetecknar progression i skapande av multimodala texter också något nytt. För barn i årskurs 1 och 2 är däremot användningen av sådana texter inte nya, utan snarare en naturlig del av att delta i det nutida textlandskapet för att kommunicera, interagera, hämta information, utbilda och roa sig.
Den nya kursplanens konkretisering av multimodala och skärmbaserade texter kommer att innebära både förändrade arbetssätt med redan befintliga texter i klassrummen och att nya texter används och skapas. I artikeln diskuteras hur multimodal texthantering kan förstås och erkännas utifrån delvis nya perspektiv på både processen och produkten. De nya perspektiven innebär t.ex. att inte bara innehållet utan också semiotiska modaliteter och resurser ska anpassas på ett medvetet sätt för särskilda syften och mottagare och att de tekniska möjligheterna för kommunikativ effekt ska övervägas. I artikeln framhålls att en vidgad syn på tecken på lärande inom svenskämnet bör vara viktig för att barnen ska kunna fungera som multimodala designer och för att lärande inom andra modaliteter än verbalspråket och i kombination med verbalspråket ska kunna erkännas.