From being an exotic small religion that has existed at a fading presence in southern Iraq and Iran mandeism has moved to the West and Sweden. As more and more Mandaeans encounter a new culture and a new society in Sweden it affects not only them as individuals but also their religion mandeism. In this essay, I have begun to examine how Mandaeans think about their identity and religion. I have taken my starting point in a broad theoretical discussion of identity, religion and secularisation. Mandeism is a gnostic religion that probably has its roots in today’s Israel / Palestine and sees John the Baptist as the last prophet. Baptism is the Mandaeans most important ritual and Mandaeans also have several sacred writings, in which the Ginza is considered the one that has most authority. The clergy is important for the performance of rituals and communication of religious knowledge, today there are only about thirty priests left in the global community and these are spread from Sweden to Australia.

Among the Mandaeans who answered my questions, the most are relatively secular, only a few see themselves as religious. But they all feel that their Mandaean identity is important, baptism, ceremonies, family, and the Mandaean community is important as factors to keep their Mandaean identity alive. Several Mandaeans in Sweden are experiencing a difficulty to practice their religion in a traditional way due to the cold climate that makes it difficult to perform baptism, the lack of priests and mandi (temple there baptisms can be performed). These factors along with the meeting with a secular Western society and that it has gone from being a relatively geographically cohesive group to be scattered all over the world have led to increased secularisation. This has led to a debate within the Mandaean community how to meet the new situation, such as how to relate to the Mandaeans who marries non-Mandaeans, which previously had not been accepted and is very rare even today.

Från att ha varit en exotisk liten religion som har fört en tynande närvaro i södra Irak och Iran har mandeismen flyttat till västvärlden och däribland Sverige. När allt fler mandéer möter en ny kultur och ett nytt samhälle i Sverige påverkar det inte bara dem som individer utan även religionen mandeism. I denna uppsats har jag påbörjat att undersöka hur mandéer ser på sin identitet och religion. Jag har tagit min utgångspunkt i en bred teoretisk diskussion om identitet, religion och sekualisering. Mandeismen är en gnostisk religion som troligtvis har sina rötter i dagens Israel/Palestina och ser Johannes döparen som den sista profeten. Dopet är mandeismens viktigaste ritual och man har flera heliga skrifter, där Ginza anses vara den som har tyngst auktoritet. Prästerskapet är viktigt för utförandet av ritualer och förmedling av de religiösa kunskaperna, idag finns det bara ett trettiotal präster kvar inom mandeismen i världen och dessa är utspridda från Sverige till Australien.

Bland de mandéer som har svarat på mina frågor är de flesta relativt sekulära, ett par ser sig som religiösa. Men samtliga tycker att deras mandeiska identitet är viktig, man ser dopet, högtider, familjen och den mandeiska gemenskapen som viktiga faktorer för att hålla sin mandeiska identitet levande. Flera mandéer i Sverige upplever en svårighet att utöva sin religion på ett traditionellt sätt pga ett kallt klimat som försvårar dop, avsaknad av präster och mandi (tempel där dop kan utföras). Dessa faktorer tillsammans med mötet med en sekulär västvärld och att man har gått från att vara en relativt geografiskt sammanhållen grupp till att vara utspridd över hela världen har lett till en ökad sekularisering. Detta har lett till en diskussion inom mandeismen hur man ska möta den nya situationen, tex hur man ska se på mandéer som gifter sig med ickemandéer, något som tidigare inte har varit accepterat och är mycket ovanligt.