Syftet med litteraturstudien var att beskriva sjuksköterskans agerande vid misstanke om barnmisshandel, vilka faktorer som påverkar beslutet att anmäla eller inte anmäla vid misstanke om barnmisshandel samt granska och redovisa artiklarnas vetenskapliga kvalitet. Metoden var en deskriptiv litteraturstudie och artiklar söktes i databasen Medline via Pubmed. Sökningen resulterade i tio artiklar. Resultatet visade att sjuksköterskans iakttagelseförmåga var den viktigaste egenskapen för att upptäcka barnmisshandel. Vid misstanke avvaktade sjuksköterskan sina åtgärder, anmälan skedde när säkra bevis fanns. I resultatet framkom behov av utbildning och samarbetet mellan sjuksköterskor, läkare och socialarbetare kunde förbättras för att skydda barnet. Osäkerhet och bristande kunskap kring rapportering hindrade sjuksköterskans agerande och rädsla för sin egen säkerhet medförde att en anmälan inte alltid blev gjord. Fakta kring barnmisshandel tas upp bristfälligt i sjuksköterskans grundutbildning vilket ökar osäkerheten kring agerande och rapportering. Sjuksköterskans attityd till barnmisshandel inverkade på beslutet att rapportera eller inte. Fysiska- och sexuella övergrepp ansågs lättare att identifiera än psykisk misshandel. Kvalitén, utifrån granskning av urval/bortfall, anses vara hög i de kvalitativa studierna och i de kvantitativa studierna var variationen i kvalitet stor. Slutsatsen är att många sjuksköterskor känner osäkerhet kring agerande och rapportering. Tydliga riktlinjer och ett bättre samarbete mellan olika yrkesgrupper behövs.

The purpose of this literature review was to describe the nurse's actions in cases of suspected child abuse, what factors influence the decision to report or not report suspected child abuse and to examine the quality of the studies from a scientific perspective. The method was a descriptive review and articles were searched in Medline database through PubMed. The search resulted in ten articles. The result showed that the nurse's observation was the most important characteristic to detect child abuse. With suspicion of child abuse they only acted when solid evidence existed. The study found a need for training among the nurses and that cooperation between professional groups involved could be improved. Uncertainty about reporting was an obstacle to the nurse's actions. A fear for the nurses own safety meant that a notification was not always made. There is a general deficiency of education within this area which increases the uncertainty surrounding the conduct and reporting. Nurse's attitude to child abuse had an effect on the decision to report or not. Physical and sexual abuse was easier to identify than emotional abuse. The quality of selection and non-response was considered to be high in the qualitative studies, and the quantitative studies had a variation in quality. The conclusion is that many nurses feel uncertain about the conduct and reporting. Clear guidelines and better cooperation between professional groups are needed.