Den kristna kyrkan i väst befinner sig i en brytningstid. Från att ha haft en självklar plats och röst i samhället förlorar man mer och mer mark i ett postmodernt samhälle. Ideologen Stuart Murray analyserar detta skifte inom den neoanabaptistiska tankeströmningen, och detta arbete syftar till att studera hans tankar i ljuset av annan forskning. Ett urval av Murrays kyrkohistoriska, ecklesiologiska och missiologiska böcker har lästs och jämförts med andra författares texter. De tematiska områden som studerats är främst begreppen kristendom, efterkristendom och den västliga kyrkans ecklesiologiska och missiologiska utmaningar.

Kristendomstiden präglar Europas kristenhet på många plan. Murray drar slutsatsen att kyrkan måste dekonstruera och rekonstruera sin lära och sin praxis för att vara trogen sitt ursprung och kunna möta det postmoderna samhällets utmaningar. Arbetet finner att Murrays tankar är användbara verktyg för kristna när de söker vägar ur dagens förtroendekris.