I läroplanen för förskolan (2010) framhålls att förskolan ska möta alla barn i sin utveckling samt att verksamheten ska anpassas efter barns olika behov. Utifrån detta tankesätt syftar studien till att öka kunskapen om hur förskollärare tacklar sin uppgift att arbeta inkluderande när barngrupperna tenderar att bli större. I en inkluderande verksamhet ska alla individer delta i en helhet, där olikheter accepteras och ses som värdefulla. För att ta del av förskollärares uppfattningar om verksamhetens vardag, valdes en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer. Informanterna är förskollärare som har arbetat som förskollärare i minst femton år. De arbetar nu i grupper med över arton barn.
Resultatet av studien pekar på att informanternas erfarenhet är att barngruppernas storlek har ökat de senaste åren samt att detta tillsammans med styrdokumentens ökade krav på dokumentation ses som ett problem i arbetet med en förskola för alla. För att ha möjlighet att ta vara på barns olikheter samt ha möjlighet till att se i vilken utsträckning inkludering sker, pekar resultatet på ett sätt att hantera problemet med att dela de stora grupperna i mindre grupper. Vidare belyser informanterna förskolepersonalens närvaro som en viktig del för att lyckas med samarbetet som även det anses vara en av viktig förutsättning i arbetet med inkludering. Samarbetet ses även viktigt ur denna aspekt att förskollärarna tillsammans diskuterar vad som anses vara ”avvikande” i ett beteende. Att förhålla sig till vad som är ”normalt” och ”avvikande” upplever informanterna vissa gånger vara ett svårt uppdrag och där ses specialpedagogens roll som ett betydelsefullt stöd i arbetet med inkludering.