Många som arbetar i skolan är överens om att barn bör ha möjlighet att lära sig på olika sätt. En teori som utgår från detta är Gardners teori om multipla intelligenser. Vi har valt att undersöka hur fyra lärare verksamma i låg- och mellanstadiet i en stad i Mellansverige arbetar med en enligt många forskare missunnad elevgrupp, de begåvade.

Denna studie syftar till att undersöka hur fyra lärare talar om sitt arbete med matematikbegåvade elever. Hur definierar de intervjuade lärarna elever med en matematisk begåvning och hur förhåller de sig till dessa? Vad säger sig de intervjuade lärarna göra för att utmana dessa elever? Anser de intervjuade lärarna att det finns det något samband mellan högpresterande elever och begåvning, på vilka sätt yttrar sig dessa? För att få svar på dessa frågor användes en kvalitativ metod i form av intervjuer.

Enligt skollagen har alla elever rätt att utvecklas så långt som möjligt, även om man lätt når kunskapskraven. Tidigare forskning visar på risker med att elever stoppas upp i sin utveckling. Begåvade elever som inte utmanas i skolan löper risk för att bli understimulerade och inte använda hela sin kapacitet. Matematikämnet har visat sig vara det ämne som i störst utsträckning består av individuellt arbete. Det är dessutom ett ämne där svenska skolelevers resultat har sjunkit de senaste åren.

Studien visar att de intervjuade lärarna främst definierar matematikbegåvade elever genom en förmåga att tänka abstrakt och samtala om matematik. Intervjuerna påvisade vilken tillgång matematiskt begåvade elever kan vara i ett klassrum. Lärarna uttryckte att de begåvade eleverna i matematik kan vara en ögonöppnare eller en motor för sina klasskamrater, utan att de blir utnyttjade som hjälplärare. Studien påvisar också vissa svårigheter, de intervjuade lärarna upplever tidsbrist samt svårigheter i att finna bra material för att ge eleverna den utbildning de har rätt till.