Stränder och strandnära områden utgör i många avseenden en värdefull miljö som i Sverige skyddas tack vare vår strandskyddslagstiftning. Strandskyddslagstiftningen är en naturvårdsföreskrift som syftar till att trygga allmänhetens tillgång till stränder och bevara goda livsvillkor för växt- och djurlivet. Skyddet är generellt, dvs gäller alla stränder i Sverige och innebär bl a ett förbud mot uppförande av ny bebyggelse. Fastighetsbildning inom strandskyddat område utgör en åtgärd där hänsyn måste tas till strandskyddsbestämmelserna. Åtgärden kräver en bedömning där förrättningslantmätaren, efter vederbörligt samråd med kommunen eller länsstyrelsen, avgör om strandskyddets syfte motverkas eller inte. Kort sagt, följderna för ett strandskyddat område vid fastighetsbildning grundas på en enskild bedömning där Lantmäteriet är beslutande myndighet.

Examensarbetet syftar till att undersöka och analysera fastighetsbildning inom strandskyddat område. Målet är att ge förslag på hur Lantmäteriets arbetet vid fastighetsbildning inom strandskyddat område kan förbättras.  

För att uppnå studiens syfte genomfördes en grundlig litteraturstudie som främst fokuserade på att studera den svenska strandskyddslagstiftningen. Dessutom genomfördes en kvalitativ analys där genomförda lantmäteriförrättningar, från två kommuner, granskades. Resultaten från de kvalitativa studierna sammanställdes i en jämförelseanalys för att visa på skillnader och likheter vid fastighetsbildning inom de utvalda kommunerna.

Litteraturen bekräftar bl a att fastighetsbildning inom strandskyddat område initialt innebär en bedömning från förrättningslantmätaren, efter vederbörligt samråd med kommunen eller länsstyrelsen, vad gäller om strandskyddets syfte motverkas eller inte. De kvalitativa analyserna redovisar att den angivna arbetsgången enligt litteraturen inte alltid tillämpas i praktiken.  Jämförelseanalysen visar att fastighetsbildning inom strandskyddat område på vissa sätt skiljer sig mellan de studerade kommunerna.

Fastighetsbildning inom strandskyddat område är ett komplext förfarande som kräver ett väl fungerande system där tolkningsutrymmet för lagstiftningen är mycket begränsad och där risken att strandskyddet försummas minimeras. Ett förslag som bör leda till förbättringar av arbetet är främst ökad kunskap bland förrättningslantmätare.

Shores and coastal areas are in many respects valuable environments which in Sweden are protected thanks to our shore protection provisions. The shore protection provisions are conservation regulations aimed at ensuring public access to shores and preserve good living conditions for flora and fauna. The protection is general which means it applies to all shores in Sweden and includes e.g. a ban for construction of new buildings. Registration of property within shore protected areas is a measure which must consider the shore protection provisions. The measure requires an assessment by a cadastral surveyor, after consultation with the municipality or the county administrative board, to determine whether the aims of the shore protection are countered or not. In short, the consequences of a shore protected area when registration of property is being completed, is based on an individual assessment where Lantmäteriet (the Swedish mapping, cadastral and land registration authority) is the decision-making authority.

The thesis aims to examine and analyze registration of property within shore protected areas. The goal is to make suggestions on how Lantmäteriet can improve their work when registration of property is being completed within shore protected areas.

To achieve the purpose of the study a thorough literature review was conducted that primarily focused on studying the Swedish shore protection provisions. In addition, a qualitative analysis was performed, where completed cadastral procedures from two municipalities were reviewed. The results of the qualitative studies were compiled in a comparative analysis to show the differences and similarities in registration of property within the selected municipalities.

The literature confirms, among other things, that registration of property in shore protected areas initially involves an evaluation by the cadastral surveyor. The qualitative analysis shows that the specified workflow in the literature is not always applied in practice. The comparative analysis show that registration of property within shore protected areas differ in some ways in the studied municipalities.

Registration of property in shore protected areas is a complex procedure which requires a well functioning system where interpretation of the legislation is very limited and where the risk of the shore protection being neglected is minimized. A proposal that should lead to improvements of the work is mainly increased knowledge among cadastral surveyors.