Syftet med denna studie var att identifiera olika metoder för att undervisa ungdomar med typ-1 diabetes och hur ungdomarna upplevde metoderna. Metod: En beskrivande litteraturstudie. Resultat: Studien visade att olika undervisningsmetoder användes och att undervisningen för ungdomarna skedde framförallt individuellt vid de regelbundna besöken på diabetesmottagningen. Gruppundervisning och undervisning med hjälp av olika tekniska hjälpmedel var andra forum för undervisning. Undervisning i grupp uppskattades av många ungdomar där de fick möjlighet att träffa andra ungdomar i samma situation. Undervisning med hjälp och stöd av tekniska hjälpmedel som internet uppskattades av både föräldrar och ungdomar. Överlag var ungdomarna positiva till undervisningsmetoderna, men många ungdomar valde att avstå från studierna innan de påbörjades. Det visade sig också att HbA1c, som ofta används som ett mätinstrument i utvärderingen av utbildningen, inte alltid förbättrades. Slutsats: Detta visar på behovet av att erbjuda olika undervisningsmetoder beroende av ålder, personlighet, ämnets känslighet och utifrån hur ungdomarnas familjesituation ser ut. Hos yngre personer visade studierna att det var viktigt att involvera föräldrarna i undervisningen. Det är viktigt att undervisning hela tiden fortgår och att vi som sjuksköterskor lyssnar in vad ungdomarna behöver för stöd och hjälp för att hantera sin diabetes självständigt