I John Ajvide Lindqvists romaner blandas välkända skräckteman med realistiska, samtida miljöer där barn ofta har en framträdande roll inom berättelsen. Den här uppsatsens syfte är att undersöka relationen mellan barnkaraktärerna och det skräckfyllda samt hur läsaren uppfattar det. En grundläggande tes för uppsatsen är att barnen utgör ett hot mot de vuxna karaktärerna i Ajvide Lindqvists romaner

Låt den rätte komma in (2004), Människohamn (2008) och Lilla stjärna (2010). Centrala frågor som ställs är vilken karaktär framkallar obehag och skräck? Mot vilken person riktas hotet? Om barnet är ett hot, varför blir hen det? För att svara på frågorna studeras berättarperspektivet i respektive roman med hjälp av Gérard Genettes fokalisationsbegrepp. Uppsatsen är uppbyggd kring tre analyser av respektive roman som samtidigt jämförs med varandra, med hjälp av en komparativ metod, för att kunna dra slutsatser om varje enskild roman samt om Ajvide Lindqvists författarskap. Det visar sig finnas många likheter mellan barnkaraktärerna i romanerna och några av de viktigaste slutsatserna består i att den interna fokalisationen är viktig för hur vi ser på karaktärerna och om vi som läsare upplever dem som hotfulla och skrämmande.