Bakgrund och syfte:Det är väl dokumenterat att kroppen kompenserar undermåliga synergonomiska förhållanden med ogynnsamma arbetsställningar. Det är däremot inte klarlagt om ökad belastning av ögats muskler påverkar muskelaktivitet och smärta i nackens muskulatur. Syftet med studien var att experimentellt fastställa om ökad belastning på ögats fokuseringsmuskler vid simulerat bildskärmsarbete ger ökad aktivitet i m. trapezius och ökad upplevd nacksmärta.Metoder:Sextiosex forskningspersoner (20-47 år, 54 kvinnor, 12 män) utförde en synuppgift under tre olika randomiserade synförhållanden (binokulärt -3.5D, monokulärt -3.5D och ±0D). Uppgiften var att fokusera blicken på ett mönster på en bildskärm, placerad på 1.5 m avstånd, under 7 minuter. Förhållanden med -3.5D gjorde mönstret oskarpt och personen instruerades att viljemässigt fokusera bort oskärpan. Belastning på ögats fokuseringsmuskel mättes indirekt med en kamera (Plusoptix, Nürnberg, Tyskland). Muskelaktivitet i m. trapezius mättes med EMG. Före och efter experimentet skattade personen sin upplevda nacksmärta med Borgs CR10-skala. Under experimentet satt försökspersonen lätt tillbakalutad i en kontorsstol med nackstöd. Personerna instruerades att sitta bekvämt och avslappnat och att upprätthålla kontakt med nackstödet.Resultat:Resultatet visade att personer med en högre grad av fokusering i binokulärt förhållande (-3.5D), hade högre amplitud EMG i m. trapezius. De två monokulära förhållandena visade inget samband mellan grad av fokuserig och EMG amplitud. Detta tyder på ett positivt samband mellan ögats fokusering (ackommodation och konvergens) och aktivering i trapezius muskulaturen. Resultatet visar också att personer skattar högre nacksmärta efter experimentet jämfört med före. Konklusion:Vid simulerat bildskärmsarbete med undermåliga synförhållanden, kan förhöjd aktivitet i m. trapezius och ökad upplevd nacksmärta uppkomma efter kort tid, även om arbetsställningen är god.