Syftet med undersökningen var att ta reda på hur idrottslärare på högstadiet definierar ordet inklusion och hur idrottslärarna inkluderar elever med rörelsehinder i den vanliga idrottsundervisningen. För att lyfta fram elevens röst, så var även syftet med denna undersökning att ta reda på hur det är att vara med på idrottsundervisningen, sett från en rörelsehindrad elevs perspektiv. 

Fyra idrottslärare och en elev som sitter i rullstol har genom kvalitativa intervjuer visat att lärarna anser att inkludering är någonting centralt och viktigt i dagens idrottsundervisning. Idrottslärarna i studien hade liknande definitioner av inklusion och menade att det är viktigt att hela tiden kunna anpassa undervisningen så att eleverna kan utvecklas utifrån sina egna förutsättningar. Lärarna gav som exempel att under till exempel orienteringsmomentet så fick eleven orientera på en stadsbana där underlaget var mer anpassat för rullstol. Eleven i undersökningen beskrev att denne aldrig känt sig utanför på idrottslektionen och förklarade vikten av att ha en bra dialog tillsammans med sin idrottslärare.

Alla idrottslärare som deltog i studien var medvetna om vilka anpassningar som behövdes göra när en rörelsehindrad elev fanns med på idrottslektionerna. Ingen av lärarna tyckte att dessa anpassningar var något hinder, utan lärarna menade att det snarare kunde ses som något positivt och lyfte fram hur bland annat klassamanhållningen kan förbättras.