Varför är barn förvägrade rätten att rösta?

Svaret är så ”självklart”, att frågan vanligtvis inte ens anses behöva ställas – än mindre besva­ras. Här skärskådas dock argumenten mot rösträtt för barn och (den absurda?) slutsatsen blir: det finns inga håll­­bara skäl för att barn inte ska ses som samhällsmedborgare, med samma rätt som vuxna att delta i allmänna och lika val.

Och varför får barn så sällan komma till tals i tv- och tidningsdebatter och nyhets­­­sänd­ningar i frågor som i högsta grad rör (även) dem:

     - Varför handlar bara 7% av Rapports och Aktuellts 392 inslag i januari valåret 2014 om något som direkt anknyter till barn? Och varför får barn endast uttala sig i 2,3%? Då mest om snön...

     - Varför har Barnombudsmannen enbart ett dis­kussionsforum för tjänstemän och poli­ti­ker, men inget för barn?

     - Varför har Statens medieråd, som enligt förordningen särskilt ”ska tillvarata barns och ungas egna erfarenheter”, inga Unga röster på sin sajt – men uppemot 400 vuxna åsikter?

     - Varför hörs ramaskrin så fort ledsna barn syns och tillåts yttra sig i tv om vuxna?

Kan det bero på barns avsaknad av rösträtt såväl som  myndighets­mode­­re­­rade diskussionsforum öppna för barn enbart, barnjournalister och Barnens egen nyhetsbyrå? Eller hänger barns minskade hör­­barhet i media – para­doxalt nog – kanske samman med FN:s konvention om barnets rättigheter, som i år firar sin 25-års­dag?