När Sverige blev nazistisk lydstat: Ny bok: Kafkapaviljongen av Tony Samuelsson
2014 (Swedish)In: Arbetarbladet, ISSN 1103-9027, Vol. 27 marsArticle, book review (Other (popular science, discussion, etc.)) Published
Abstract [sv]
Det här skulle kunna hända, om vi inte ser upp. I Tony Samuelssons nya roman beskrivs samhället som om nazisterna hade segrat. En bok som ger skrämmande aktuella insikter, menar vår recensent Bengt Söderhäll.
Place, publisher, year, edition, pages
Gävle, 2014. Vol. 27 mars
Keywords [sv]
roman, kontrafaktisk, Sverige, nazism, Dagerman
National Category
Humanities
Identifiers
URN: urn:nbn:se:hig:diva-16465OAI: oai:DiVA.org:hig-16465DiVA, id: diva2:708925
Note
Rec i sin helhet:
Sigge Eriksson överlever. Det nazistiska maktövertagandet är ett faktum. Sverige blir en lydstat under det segrande Tyska riket. Per Albin Hansson är ännu en tid statsminister, men mördas på öppen gata och den totalitära staten är snart ett faktum. Böcker bränns och de små fickor av motstånd som finns blir allt färre.
Sigge Eriksson, ung författare och motståndsman på den demokratiska sidan, ser alla sina vänner försvinna på olika sätt. En dag bli han själv tillfångatagen, misshandlad och räddad av den före detta demokraten Kurt Robladh, chef för K-byrån.
Robladh, själv författare, inser snart efter det nazistiska maktövertagandet att något måste göras för att skola en ny litterär elit. De stora diktarna har antingen gått i landsflykt eller dödats. I Kafkapaviljongen sitter nu ett antal av tidens skickligaste yngre författare. Tidigare var de motståndare till nazismen. Nu är de inlåsta och Robladh övertalar dem att skriva för fosterlandet och se till att litteraturkonsten överlever. Det hatfulla nazistiska idébygget ska så att säga få legitimitet via masspridd god litteratur.
I Tony Samuelssons kontrafaktiska ”Kafkapaviljongen” pendlar berättelsen mellan vad som händer i Sverige efter andra världskrigets slut och mitten av sjuttiotalet, då det nazistiska statsbygget fortfarande är mycket starkt.
Sigge Eriksson har som sagt överlevt, den Sigge Eriksson som debuterade samma år som Stig Dagerman, en av de andra unga som är inlåsta i Kafkapaviljongen. Samuelsson skriver en historia där det tyska riket går segrande ur andra världskriget och personerna i boken är en blandning av människor som endast finns i romanen och andra som funnits: Eyvind Johnson, Ivar Lo-Johansson, Moa Martinson – och Stig Dagerman, vars litterära produktion har stor betydelse i romanen.
Samuelsson skriver en något omständlig prosa, som bromsar läshastigheten och hjälper läsaren att få in att historien kunnat bli en annan än den blev. Hans sätt att skriva bjuder in till eftertanke och omgående omläsning. Samtidigt som han skildrar hur den nazistiska staten kräver lydnad, som leder till självcensur och försiktighet, fördjupas insikten om hur vi använder språket. Orden leder till något. Ett orwellskt nyspråk? Ett avvaktande för överlevnad? Ett anpassligt? Ett beslöjande? Ett avslöjande?
Det var länge sedan jag som läsare erfor ett så starkt medskapande i läsakten. Gång på gång kommer tankar exempelvis om hur ett svagt motstånd mot exempelvis New Public Management, leder till att bildningsfrågor hamnar i bakgrunden inom universitetsutbildningen och humaniora blir eftersatt.
”Kafkapaviljongen” bygger som sagt på att det blev på ett annat sätt än det blev i vår efterkrigstid. Men, även om romanen handlar om en tid som flytt, talar den om det nu där vi dagligen ser extremhögern flytta fram sina positioner i flera europeiska länder, bland annat i Sverige. När jag skriver dessa rader står P1 på. En av nyheterna är att Nationella Fronten går framåt starkt i det franska lokalvalet. Ett anständigt liv för alla är ingen självklarhet, längre.
Sigge Eriksson, en ung kämpande demokrat som vill överleva och som inte orkar hålla emot. Han säger ja till att skriva romaner och skräckhistorier för den nya tiden, den nya människan, där allt som kan påminna om demokratiska värderingar lyser med sin frånvaro. Men, vad är det han skriver i de där anteckningsböckerna om fredagarna?
Och: läs gärna också Samuelssons roman ”Jag var en arier” (2009) som också den skildrar vad som skulle ha kunnat hända och vad som fortfarande kan hända om vi inte ser upp.
2014-03-312014-03-312018-03-13Bibliographically approved