Det har blivit mer uppmärksammat att pojkar inte är lika duktiga i skolan som flickor. De har svårare att få höga betyg i teoretiska ämnen. En anledning kan bero på att skolan har riktat in sig på att lyfta fram flickor som inte har fått gått i skolan lika länge som pojkar. Det var vanligare att pojkar fick vidareutbilda sig för att flickor skulle giftas bort och bli kvinnor som är hemma och tar hand om hemmet och barnen. För ca 40 år sedan började man undersöka varför flickor inte var så framåt i skolan och man började arbeta för att stärka flickor i deras studier. Detta har givit resultat, flickor har hela tiden blivit bättre och bättre i skolan medan pojkar där emot har stannat kvar i sin utveckling. Den uppmärksamhet som många pojkar får i skolan är oftast negativ. De har inte blivit hjälpta på samma sätt för att kunna klara av sina studier. Pojkar har fallit under radarn, de har blivit ursäktade för att de är pojkar. Syftet med denna studie är att undersöka om pedagoger som nyligen börjat arbeta med genuspedagogik anser att de vet vad det innebär. Om pedagogerna vet hur de ska arbeta för att ge eleverna samma förutsättningar i skolan, samt ta reda på om de anser att det är skillnad på genuspedagogik och jämställdhet. Studien är gjord på en centalt belägen skola i en liten svensk stad. Som metod för att få fram resultatet har pedagogerna intervjuats och observerats. Resultatet visar att pedagogerna vet vad genuspedagogik är och hur de vill arbeta med detta. De anser att jämställdhet är samma sak som genus och menar på att de går hand i hand. Pedagogerna anser att de behöver ändra på hur de bemöter flickor och pojkar. De vill se varje individ. Studien är gjord efter att pedagogerna precis har börjat arbeta med genuspedagogik, vilket gör att något resultat hos eleverna ej har kunnat registrerats ännu.